Mamma till två

Hela den veckan hade jag känt av stickningar neråt, ont efter att jag kissat och kunde fortfarande känna mig kissnödig efter att jag varit på toa. Men inte varje gång utan kanske varannan gång som jag kände såhär

19/1 ringde jag vc för att kolla med dem om de trodde det kunde vara urinvägsinfektion eller om det kanske var bebis. Vi kom fram till att avvakta till efter helgen då jag skulle till min barnmorska på måndagen.

20/1 Började känna av mer sammandragningar och mer mensvärk, mensvärken höll i sig någon timme och som sedan lugnade ner sig lite. Runt 16 började det komma lite starkare värkar, runt 17 var de lite mer regelbundna dock 6-7 minuter imellan varje värk. Vi tog en liten runda med hundarna och värkarna höll på även då. Slängde ihop mat så vi skulle få energi då vi förstod att det började bli dags. Åt, värkarna kom och gick och blev att jag fick andas mig igenom dem. När jag hade haft tre – fyra stycken med 6 min imellan så ringde vi förlossningen vid ca 19. Hon tyckte jag skulle lägga mig i badet och ta det lite lugnt och att vi skulle höras senare. Värkarna blev mer intensiva och fick verkligen fokusera på andningen, nu va det ca 4-5 min imellan och de höll i sig 1:30 min varje värk. Vid 22 ringde jag dem igen, då sa de att jag själv fick välja hur vi skulle göra. Jag var osäker och ville känna efter en stund till, vid 23 bestämde vi oss för att åka in. Ringde och berättade att vi åker in, tog ut hundarna och packade in oss i bilen. Hade värkar var 5 min, gick bra att andas mig igenom dem. När vi väl kom in fick vi ctg och hon kollade och såg att jag var öppen 4cm! Yes, vi var i aktiv fas, vi hade klarat oss igenom latenfasen hemma! Jag fick lägga mig i badet i ca 2 timmar, då hade jag öppnat mig 6cm. Fick TENS, kämpade på, andades mig igenom det med världens bästa stöd av min underbara man. Efter en timme var jag öppen 7cm, då började vi använda oss av lite lustgas, skönt när vi fick in rätt teknik! Jag kunde somna mellan värkarna, jag var helt slut, jag ville ge upp, jag njöt när varje värk va slut. Jag kämpade för fullt, fokus på andning, Andreas fick en del rivsår när han inte fick igång TENS vid rätt tillfälle, då en gång va batteriet slut och en gång hade jag råkat dra ut sladdarna.. det kom en del svordomar, det gjorde så jävla ont när jag började andas in lustgasen försent..
klockan började bli morgon, vår personal skulle byta av men när väl de nya skulle komma in och presentera sig gick mitt vatten, 07:05 kom floden i hela sängen. Det blev en lättnad i magen men då kom krystningsvärkarna. Bebis mådde bra även att vattnet gått. Jag tog i för kändes som om jag skulle bajsa, jag kunde inget annat än att ta i. Det var fyra barnmorskor i rummet och vi två. En som höll emot bebis så det inte skulle gå för fort, Andreas och en annan stod och tjatade på mig att slappna av, jag kunde inte. Jag ville bara pressa, men kunde tillsist slappna av lite sen kom värken igen och då var det bara att pressa, vi började se vår lilla älsklings huvud, det började gå mot slutet, jag tog i för kung och fosterland. Kraften kom till mig och jag tog i från topp till tå, jag skrek och jag var tyst. Jag höll i hela madrassen och tog i. Hon frågade om jag ville dra ut honom men jag ville inte släppa madrassen. Sen såg vi honom, han låg där nere, han var så fin. Jag skrek ”där är vår lilla son, vår lilla pojk”, tårarna kom, vilket dem även gjorde på Andreas. Vi hade äntligen fått ut vår älskade son. Andreas fick klippa navelsträngen när bebis legat på min mage en stund. Jag var rädd för att behöva krysta mer för att få ut moderkakan, men fick en spruta i armen och sen drog de ut den, det gick smidigt och smärtfritt. Vi fick se moderkakan och påsen som han legat i, så himla häftigt.
Sen skulle de sy mig där nere, lite skönhetsstygn, usch så obehagligt för det va så himla känsligt där nere, fick all bedövning man kunde få typ, fick även lite lustgas. Gick bra. Äntligen färdig. Vi fick andas ut lite och bara vara.